Skogsröjet såklart! Del 1/2 Fredag
Det har gått några dagar sedan jag och Michelle kom hem från skogen. Shit, det har varit helt fantastiskt.
Sett så mycket bra, andats skogsluft och träffat kul människor. Hade så jävla tur med vädret också, sol och sjukt varmt. Precis som det ska vara på festival.
Eftersom ingen av oss gillar tält så bokade jag i hemlighet ett hotell i Norrköping och bjöd på de eftersom Michelle snart fyller år. Snacka om skönt att sova i vettig säng och frukost buffe på morgonen.
Det började iaf på Fredagen 26/7 och vi tog "the bmw smurfis" ner på morgonen och kom alldeles i tid så att vi hann se Toxic Rose som jag förstod skulle vara bra men de överaskade och körde på med en bra show även fast klockan var 14.00. De drog igång och ljudet var väl ganska dåligt till en början men det tog sig allt eftersom första låten spelades. Publiken var tyvärr inte så stor och de had einte heller särkskilt lång speltid men det såg inte ut att störa bandet som körde igenom sin setlist och någonstans mitt i setet så kom sångaren Andy fram till scenkanten med en blå frysväska som var väldigt blodig till synes.
Ur den slet han ur väldigt blodiga köttbitar som slets isär mellan tänderna och slängdes ut i publiken varav en träffade mig då jag inte hann flytta på mig.
Allt som allt så var det en bra konsert och en bra start på festivalen för vår del.
Bäst: A Song For The Weak
Sämst: Ljudkvaliten i första låten.
Efter Toxic Rose så var nästa band som vi såg, Diamond Dawn. Ett band där jag endast lyssnat på någon av deras låtar för att se vad det var. Jag kommer definitivt lyssna in mig mer tills nästa gång.
Ett band i sann H.e.a.t och Europe anda. Med riktigt grymma låtar och en fruktansvärt bra sångare som hade vunnit en musiktävling och därför fått spela på skogsröjet. Inte bara sångaren var ju självklart bra utan det övriga bandet är riktigt grymma på sina respektive instrument. Ett sammansvetsat band med framtiden för sig.
Med låtar som Take Me Higher och Into Overdrive får de mitt hjärta att dunka extra hårt och allt som fattas nu är bara en stor publik som hjälper till i refrängerna. Tyvärr så är publiken väldigt liten men om några år så hoppas jag att de byggt upp sitt namn och att de har betydligt fler fans.
Bäst: Into Overdrive och det faktum att sångaren kan ta de riktigt höga tonerna live.
Sämst: Antalet fans och åhörare i publiken.
Det känns som att detta inlägg kommer bli långt men jag struntar i det. Jag tycker det är kul så jag kör på.
Efter lite vätska i kroppen så var det dags att kolla in brudarna i Crucified Barbara.
Det är mina andra gång som jag ser dom, senast var Getaway rock 2010 och mycket har blivit bättre kan jag säga. De var inte dåliga då men de var riktigt vassa på skogsröjet i år.
Jag blir alltid lika imponerad när det kommer tjejer in i rockvärlden som verkligen kan leverera. Det finns tyvärr inte så många som gör det med kvalite som dessa tjejer. Jag tycker faktiskt att de kan vara den bästa tjejgruppen i världen.
De inleder hela setet med låten The Crucifier och det känns redan då att det här kommer bli en bra konsert.
De har skakat av sig sin melodifestival-stämpel genom att stryka Heaven Or Hell från setlisten vilket kan vara ett smart drag.
De slänger också in låten Count me in som gör att det blir en ganska lugn stämmning ett tag och det visar också på att sångaren Mia Coldheart klarar av att sjunga rent utan rockiga riff att luta sig tillbaka på.
Framtiden ser ljus ut för dessa tjejer och fansen ökar för varje dag.
Skogsröjet bjöd på fantastisk bra band i år och bland de banden hade vi några jubileumsspelningar.
Den första stod bandet Treat för.
Det här är ett band som för mig inte är ofrämmande men samtidigt så har jag tyvärr lyssnat för lite på dom också. Mamma som också har ett intresse för 80 talsmusik har en lp med Treat som jag har lyssnat lite på men det är också tyvärr det enda jag har hört.
Dett bandet har alltså ett trettioårsjubileum i år och gjorde även en jubileumsspelning på seden rock tidigare i sommar.
Det känns väldigt bra att fått chansen att se detta band innan det också lägger ner som så många andra band.
Sångaren är i fin form och det känns som att de har mer att ge i år framöver. Jag är som sagt väldigt lite insatt i de här men jag ska bjuda er på någon bild istället för att prata om något jag inte vet något om.
Stod väldigt långt bak så bilderna är inte klockrena.
Direkt när Treats spelning var klar så begav vi oss till nästa scen för att kolla in halva uppsättnignen av Shotgun Messiah. Nu för tiden kallar de sig enbart för Shotgun.
Detta var också en jubileumsspelning då det var (jag tror) 35 år sedan de släppte sin debutplatta som blev väldigt uppskattad. Jag kan ha fel om årtalet men något åt det hållet. Det får vi kolla upp sen.
De kändes som att sångaren tyvärr var kvar i 80 talet och att han fortfarande var ung osv. Hans scenspråk och sätt att tilltala publiken har inte mognat under dessa år vilket jag tycker är lite tråkigt för det blir näst intill patetiskt. Dock så håller rösten en hyffsad kvalitet och det är kul att få höra låtarna som man har lyssnat på innan. Låtar som Bop City och I don´t care about nothin. De gör sig väldigt bra fortfarande och jag är väldigt svag för denna typ av musik.
Jag orkar faktiskt inte skriva något mer just nu, Jag ska vakna om 7,5 timmar för att dra mig till jobbet.
På kvällen bäre av till Rättvik och Cruising. Jag har fortfarande många band kvar från fredagen som jag inte skrivit om men jag gör det i ett senare inlägg. Detta får räcka så länge.
GRATTIS /
Jobbat litegrann idag och nu sitter jag och väntar på älskling. Jag ska försöka tvinga med henna ut och fota på ett helt awesome ställe som vi hittat i skogen.
Jag kanske slänger upp lite bilder här om det blir något som blir bra.
Annars äre inte så mycket som händer. Sover mest när jag inte är på jobbet. Alla andra som har semester, hoppas ni njuter lite åt mig med för här blir det minsann ingen semester. Inte i den bemärkelsen ni har. Jag har väl iofs ledigt några håldagar lite här och där men det är nog inte längre än två-tre dagar åt gången. Som längst!
Nu ska jag ställa en fråga till er få läsare som faktiskt finns kvar här.
Är det bara jag eller slutar alla blogga? Bara idag så har två stycken bloggar som jag läst regelbundet lagt ned.
Ingen verkar heller visa sig att de är här och läser för det finns inte längre kommentarer.
För några år sedan hade jag ett par hundra läsare om dagen. och fick enormt med kommentarer. Nu är det liksom tio som högst men inga kommentarer. Man kan ju nästan skaffa sig en dagbok istället för det är lika många som läser den.
Skriv en kommentar och visa att ni finns iaf.
Nog om detta!
Idag fyller världens bästa gitarrist år. Slash fyller 48!
Han är en stor förebild för mig och jag började faktiskt spela gitarr pga honom. Jag såg ett program på mtv för många,många år sedan när jag var typ 6 eller något.
Jag reagerade och frågade mamma vem det var. Hon berättade vem det var och jag har nog alltid velat spela gitarr sedan dess. Jag tyckte han var sååå cool och hans image var det som jag fastnade för. Han stod på scenen,helt still i sina pilotbrillor och höga hatt. Det såg så enkelt ut.
Det tog dock många år innan jag började spela gitarr på riktigt tyvärr. Hade jag börjat då, när jag faktiskt frågade om jag fick så hade jag varit grym nu, det är nått som jag ofta grubblar på.
MenMen, det är lite svårt att göra något åt nu.
Slash fyller alltså år och vad passar inte bättre än att lägga ut en låt från AFD skivan som också fyllde år.
Min favorit är Nightrain, so here it is Live from The ritz 1988
Fick ju äran att bevittna honom på getaway rock festival 2010. Det kan ha varit det bästa jag sett. Helt galet!
Grattis SLASH!
Flytta eller inte flytta, det är frågan.
Jag tänkte bara att jag skulle dela med mig av lite ångest som jag har just för tillfället.
Det är så att jag har kommit in på en skola till hösten som jag verkligen skulle vilja gå på.
Detta innebär att jag måste flytta ca 20 mil i södergående riktning. Men, utbildningen går ut på att bli akustisk gitarrbyggare och eftersom jag redan gått möbelsnickeri på gymnasiet så passar det bra med mitt stora intresse för just gitarrer och musik.
Detta innebär också att jag kommer flytta ifrån det som betyder mest i världen vilket är min bästa vän och flickvän(samma person^^)
Hon har eventuellt beslutat sig för att gå en skola som finns stationerad i hemorten. Sånu har jag lite ångest.
Har även fått en kontakt om en lägenhet som jag skulle kunna flytta in i omgående om de inte vore för jobbet.
Det är en etta för 6500:-/månaden.
Svindyrt jag vet, men tydligen så är prissumman densamma på alla liknande lägenheter.
Hur ska jag gå till väga, det är väl bara jag som vet.
Det skulle vara så skönt att flytta på så många vis men det finns en rad anledningar till varför jag inte skulle.
Michelle är ju första och största anlednigen.
Men jag har just nu ett sommarjobb som jag trivs hyffsat bra med, går det vägen kanske jag har jobb i höst också.
Hemma så finns tillgång till garage och verktyg eftersom jag är bilintresserad så använder jag de möjligheterna ganska ofta. Sen kan jag spela gitarr när jag vill och i princip hur högt jag vill.
This driving me crazy!!
Jag bjuder er kära läsare på denna fina bild från bråvalla!
Welcome to paradise
Det blir mer och mer sällan att jag sätter mig och skriver ett vanligt inlägg här.
Oftast handlar det om något som jag varit med om eller liknande men nu tänkte jag bara skriva vad jag har hållit på med den senaste tiden.
Jag har jobbat, massor och kommer jobba massor i veckan.
Jag och Michelle har startat en pakt om att vi ska vara väldigt nyttiga och träna. Så nu är vi ute och går varje dag och springe några gånger i veckan.
Skönt att träna lite inför vintern då blire nog en del skidåkning skulle jag tro. I alla fall för min del.
Idag har jag bara slöat. kollade igenom en live dvd med green day som jag köpte för en tid sen som var mycket bra "Awesome as fuck".
Saknar bråvalla, vi hade "the time of our lives" för att citera GD när jag ändå håller på.
Den konserten var helt amazing och jag hoppas att man kanske får möjligheten att se dom igen snart.
Just nu vet jag inte vad jag ser fram emot. Kommer nog inte bli så mycket mer inom festival i sommar som det verkar. Blir nog en del jobb bara och till hösten så har det ju kommit upp en del kul konserter som man troligtvis ska besöka.
That was the hole thing i guess, over and out!
Bråvalla del 2-Fredag
Bara för att jag ska kunna komma ihåg någonting när jag blir gammal och grå och sen för de trogna läsarna som jag ahr så ska jag slänga upp ett inlägg om fredagen på bråvalla festivalen.
Har ju inte direkt haft tid med det innan.
Det börjar med att vi åker dit till området. Det går mycket fortare att komma in och allt känns jättebra då solen tittar fram!
Vi börjar med att kolla på All Time Low som faktiskt är väldigt bra för att vara inom genren. Dock hade jag inte hört mycket från senaste plattan innan men det funkade bra ändå. Sen att Michelle var i eld och lågor då det är ett favoritband hos henne gjorde ju inte saken sämre. Det var en bra uppvärmnings spelning för dagen och jag slänger upp lite bilder som jag tog.
Nu har jag inte ork att sitta och redigera alla bilder. Ist lägger jag upp några fler.
Bäst: Reckless and the brave och lost in stereo
Sämst: Alex´s solbrillor, fyfaen så fula!
Nästa band till rakning blev hoffmaestro. Ingen riktig sommarfestival utan det bandet alltså. Okej, jag lyssnar på ganska brett utbud av musik det har jag insett iaf. Närmast hjärtat står såklart Def Leppard,Mötley Crue,Hardcore Superstar osv. MEN Hoffmaestro har något som gör att man bara vill hoppas runt som en galning i publiken och skrika sig hes. Vilket precis var det som hände. Att få storma i "The storm" och bara allmänt härja runt och sjunga sig hes till highway man. Sjukligt bra.
Ni som inte har gett dom en chans, gör det!
Bästa: The storm och desperado i think.
Sämst: Dreams är en väldigt bra låt men den blir tyvärr lång och lite tråkig mot slutet.
Efter detta spektakel så drar vi oss runt på området och sedan slår vi oss ner i det så kallade gräset.
Vi sätter och oss och kollar på bullet for my valentine som i mina öron lät väldigt illa och otajt. Alla låtar lät ungefär likadant och det var inget jag vill se igen.
Bäst: Backdropen var ju rätt frän
Sämst: Allt annat?
På agendan står nu Stone sour och medans tiden infinner sig så smyger vi runt på området och kollar lite snabbt på timbuktu och inser att det är inget för oss.
Till slut börjar dock Stone sour som går ut stenhårt och brännar av en del båda gamla men också mycket nytt från senaste plattorna. Mycket bra röst och även fast jag inte lyssnar särskilt flitigt annars så var det kul att se.
Han får ju iaf visa sin grymma röst i stone sour. Är inte lika imponerad av slipknot faktiskt.
Efter Stone Sour så finns det bara ett band kvar för dagen som är värt namnet och det är dagens headline.
Snackar förstås om Green Day!
Jag hade inga som helst förväntningar när jag ställde mig i publiken, fick väldigt bra platser .
Tänkte mest att det kunde vara kul att höra american idiot,boulevard of borken dreams och holiday i princip.
Men när de levererar en sån jäkla show och kvalite på konserten så står man nästan med munnen vidöppen.
De trycker iväg den ena hiten efter den andra och varvar med nytt från "uno dos tre" plattorna och gammalt från 90 talet.
Helt klart festivalens bästa nummer och jag är så glad att jag fick se dom. Hade ingen aning vad de var kapabla till.
Blir helt klart fler gånger.
Slänger upp lite bilder i blandad kvalitet beroende på ljuset ute och att de rörde sig på både scenen och i publiken runt om.
Efter Green day var kvällen över och åter dags att krypa in i stugan och sova.
Nu var det bara lördagen kvar!
Men det tar vi en annan gång.
Def Leppard i Uppsala!
Gårdagen toppar nog väldigt mycket som jag varit med om.
Def Leppard på vaksala torg i Uppsala.
Det var helt magnifikt och detta kan jag leva på väldit länge. Att få se ett av mina absoluta favoritband för första gången är en underbar känsla.
Det gjorde ju inget att ett annat av mina favoritband var förband heller, sjätte gången i ordningen som jag ser hardcore superstar och de är lika grymma som alltid.
Konserten var helt euforisk och jag tnket dela med mig av lite bilder som jag tog.
Bild från Kö!
Mustasch var första förbandet så här kommer iaf en bild på Ralf Gyllenhammar.
Sen spelade Hardcore Superstar
Och sen kom det vi alla har väntat på
DEF LEPPARD!
Joe Elliott
Phil Collen
Rick Allen (syns inte men finns ändå)
Vivian Campbell
Sist men inte minst, den coolaste i bandet...Rick Savage!!
Jag råkade ju komma hem med
En Tour t-shirt,en bandana och.......
TVÅ PLEKTRUM!
Ett från Hardcore superstar och ett från Def Leppard.
Awesome!!
Bråvalla Del 1-Torsdag
Hemkommen och jobbat första dagen efter Bråvalla. Varför ska man komma tillbaka till verkligheten?
Har iaf haft en superhelg med Michelle i Norrköping på Bråvalla festivalen.
Förutom regnet som piskade i ansiktet och gjorde marken alldeles lerig så får festivalen en tumme upp.
Hann med att se mycket bra och jag tror nästan allt som var planerat och se.
Eftersom jag HATAR att tälta så hyrde vi istället en varm och gosig stuga. Jag är ingen festival+camping människa, jag är bara en festival människa.
Här kommer iaf en del bilder som togs första dagen, av mig.
Först ut och det jag var livrädd att missa pga den enorma bilkön in till området var, Airbourne!
Grymt bra spelning tycker jag, dock alldeles för kort och för tidigt, hade vart nice med lite ljus och pyro.
Bäst: Nya singeln Live it up! och Runnin Wild
Sämst: Regnet som tyvärr tittade fram mot halva tiden in i konserten.
Nästa på tur som vi såg var Ghost!
Som också var på tok för tidigt, hade gärna stått i totalt mörker och bevittna detta speciella band.
Men det fick gå ändå.
Bäst: Secular Haze,Ghuleh/Zombie queen och Year Zero
Sämst: Tidpunkten och att det var för ljust.
Nu kommer vi till det bandet som Michelle peppade hela dagen vilket var..Paramore!!
Bäst: Misery Buisness
Sämst: Falsksång i början av konserten (rösten blev bättre efter några låtar)
Jag har i princip hört två låtar med Paramore så jag kände inget speciellt mer än att det var kul att ha sett.
Jag stod i hemlighet och längtade till nästa spelning som var...
..In Flames
Har sett fram emot att höra dom jättelänge och nu fick jag chansen.
En grym spelning var det!
Bäst: Utan att tveka Deliver us! System ligger väldigt högt också.
Sämst: Regnet och att jag inte lyssnat in mig på gamla låtarna tillräckligt.
Annars en fruktansvärt bra spelning som sagt. Jag är helt såld på de nya albumet och att sedan få höra att de ska in och göra ett till efter denna turne gör ju att man hoppas att de går i samma stil (inte lika hårt som de gamla)
Festivaldagen tog därmed slut för oss och vi begav oss iväg för att bosätta oss i stugan.
Vi sket fullständigt i Rammstein för de regnade och var typ tre timmar tills de skulle börja. Inte värt för att se något som man ändå inte tycker är bra.
Knåpar ihop en del 2-Fredag när jag får tid över.
