Let´s face it. Jag är sämst på att blogga. Det var meningnen att det skulle komma en del 2 på tidigare inlägg. Men fuck it. Jag orkar inte. Har helt enkelt inte tid. 

Jag har väldigt mycket att göra just nu med skolan osv. Jag kommer fortsätta lägga in lite ströinlägg här ibland när andan faller på. 

Så jag själv kan kolla tillbaka och se vad fan jag har gjort i livet. 

 

Just nu pågår iaf livekarusellen och jag spelar med ett band som heter Gravel. Vi ska väl göra tre spelningar till. Falun, Ludvika och Borlänge. Det kommer nog bli kul och ganska nervöst men vi kör. 

Inte riktigt min musikstil på det som vi spelar men det är spännande att spela sånt som man inte är riktigt hemma på också.

 

Igår kom också nyheten att Mötley Crue kommer köra en sista turne för att sedan sluta föralltid. 

Jag kommer sakna dom såå. Vi visste hela tiden att detta skulle hända snart. Något i mig kommer att försvinna. Det kommer bli ett litet svart hål i själen men alla minnen kommer ju såklart finnas kvar. 

All Bad Things Must Come To An End

R.I.P Mötley Crue

 

 

 

Ja här har vi då de som har kvalat in på min lista över de bästa skivorna från 2013. 

Årets redovisning börjar här!

 

Alter Bridge

Börjar med att säga att jag inte är super inlyssnad på detta alster men jag har lyssnat tillräckligt för att veta vilken bra skiva det är och hur grymma Alter Bridge faktiskt är. Skiva efter skiva så levererar de en stabil upplaga av låtar och redan i inledningen med låten Cry Of Achilles så blir man självklart sugen att höra mer. Det börjar lugnt med lite akustisk gitarr men sedan så blåser det fart i sann Alter Bridge anda. Detta liksom AB III är ett ganska fartfyllt album och det inger inte så mycket plats för balladerna men vill man höra bra ballader så är de bara att lyssna på deras tidigare skivor. Man måste ju bara älska Myles Kennedys röst, så sjukt bra. 

Skulle vara kul att åka ner på Sweden Rock och bevittna även denna grupp live. Tror att kvalitén är ganska hög även live.

7/10

 

 

Airbourne

Här kommer en av mina absoluta favoritskivor från i år. Black Dog Barking med Airbourne. Jag har tidigare inte lyssnat jättemycket på detta band innan denna platta kom ut och jag var såklart bara tvungen att addera den till min samling. Jag är helt såld på deras låtar och man hör influenserna från Ac/Dc krypa igenom men allt eftersom jag säger detta så lär väl hela rock-världen hata mig men enligt mig så är Airbourne helt klart bättre än Ac/Dc. Betydligt bättre sångare i Airbourne och jag skulle säga att det är mycket mer intressanta låtar. 

Fick äran att bevittna detta spektakel på Bråvalla festivalen förra året. Det var fantastiskt bra trots att det var ganska regnigt och kallt. 

En av årets bästa låtar finns med på denna platta också.. Live it up! Fyfan vilken grym låt det är och vilket intro. Synd att det inte är intro till hela skivan och deras spelning. Den hade passat perfekt i det ändamålet.

8/10

 

 

Ghost B.C

Eller bara Ghost om man så vill. Det här bandet och jag har helt klart inte varit särskilt goda vänner. Jag tyckte att det var ett jävla fjantband för några år sedan. Då var det bara Mötley crue och liknande som gällde och jag var väldigt enkelspårig. Men i år så har jag faktiskt tagit mig tiden att lyssna på deras nya skiva Infestissumam eftersom de skulle komma till Bråvalla så villa jag lyssna in mig lite. Och sen har jag varit fast. Titelspåret som också är introt till skivan är briljant, det är bland det mäktigaste jag har hört som intro till en skiva. Övergången till "Per Aspera Ad Inferi" kan man inte bryta igenom ens med mikroskopiska verktyg. Detta är ett så fruktansvärt tajt band och en riktigt tajt mixning. 

Det finns så mycket bra material på denna skiva, bl.a Year Zero,Secular Haze och Ghuleh/Zombie Queen.

Kan vara ett av årets bästa skivor.

9/10

 

 

Jettblack

Här kommer också en skiva som jag tyvärr lyssnat alldeles för lite på. Men det är en fantastisk skiva av ett fantastiskt band. Finns väldigt mycket bra låtar att välja på här och det är synd som fan att de aldrig kommer till Sverige och spelar. Det är definitivt ett band som jag vill se live. Sångaren är en av de bästa från den nya melodiska rockscenen enligt mig och har en grym röstkapacitet. 

Lyssna på låten Weapon och där finns så tydliga influenser av 80 talets stora rockband som Van Halen och Def Leppard. Det finns väldigt mycket bra låtar på denna skiva också. Men jag är inte alls överens om titelspåret som också är den första låten på skivan, Black Gold. Om man sätter på den så känns det som att det inte finns någon anledning att fortsätta lyssna. Det gör det, jag lovar. Alla andra låtar är suveräna.

7/10