Till dig Sofie Stille.

Man ska inte ta något förgivet, det är något både du och jag har förstått nu tror jag.
Man ska behandla varandra med respekt och tillit.
Jag har lärt mig en läxa nu.
Om vi ska kunna ha varandra kvar, måste man ta lite risker ibland.
Helt enkelt ge varandra nya chanser. 
Det har tyvärr kommit för många sådana i vårat förhållande, eller hur. 
Men det betyder inte att vi inte älskar varandra. 
Det gör vi, därför ger vi varandra nya chanser gång på gång. 
Alla gör misstag, även den bästa. 

Det finns saker i bakgrunden som stör (du vet vad jag menar). 
Det gäller att försöka leva förbi dom här hindren. 
Det kanske känns som om det är omöjligt men jag finns här för dig, och jag vet att du finns där för mig när jag behöver det. 
Det kan rinna över mycket över glaset och vi kan säga en del dumma saker till varandra men innesrt inne älskar vi varandra. 
Det är därför vi har lyckats hålla ihop i snart 7 månader. 
Det är fan sjukt. 
Det är lång tid, och med en hel del motgångar.
Men även så har dom underbara tiderna tagit ut dem där motgångarna. 
Det finns oftast förhoppningsvis lösningar till alla problem och de flesta problem är missförstånd, tänk på det. 

Tiden med dig, Sofie. 
Den är oersättlig. 
Det finns inget som kan ersätta det. 
Du är det enda jag har tänkt på 24 timmar om dygnet i snart 7 månader. 
Det är fantastiskt. 
Kärlek, ohja. klart det är. Äkta sådan. 
Du och jag det är liksom som världens mest självklara grej. 
Inget kan ändra på det. 
Ingen kan ändra på det. 
Och tur är väl det. 

Jag hoppas, och tror att vi kan fixa många fler månader. 
Men till det behöver vi lite hemläxor. 
Vi måste lyssna på varandra utan att bli sura, ledsna eller arga. 
Inga förhastade slutsatser och att lyssna till varandras behov. 
Du och jag vi är så olika det bara går nästan. 
Som svart och vit, dag och natt. 
Men vi håller ihop precis som dom gör. 
Det är det som gör oss oslagbara. 

Jag är inte klar än. 

Jag vill passa på att tacka dig för att du finns, finns i mitt liv. 
Jag är väldigt tacksam.
Jag fattar inte hur man kan lyckas göra mig så glad. 
Men det är dom där underbara stunder vi har som gör det. 
När du ler och dina ögon glittar.
Man kan inte annat än att bli glad i dom mest gråa stunder som råder just då. 
Tack för att du lyser upp min väg.
De stunder vi har när vi kan sitta och skratta hur länge som helst. 
Dem stunderna helt underbara. 
Hur lyckliga vi är tillsammans. 
När vi går där på stan, hand i hand och alla ser.
Då får jag visa upp min flicka som är min inför alla och dom vet att dom inte får röra. 
När jag vet att det är bara jag som får göra det. 
Det känns så jävla bra. 

Jag vill också säga att du är den mest underbara flicka som finns. 
Det finns ingen bättre på denna jord. 
Det lovar jag dig. 
Ingen som jag hellre vill vara med. 
Det är liksom du och jag. 
The perfect match.
I fall for you.

Det är våran sång det, fall for you. 
Jag lyssnar på den under våra svåra stunder för att minnas att det faktiskt finns ett solsken på nästa sida.

Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge*

Vad som än händer, är det bara du och jag. 
Du är allt jag nånsin önskat. 



Jag älskar dig sofie, jag älskar dig.